Just nu håller jag på att läsa boken 'Pojken som överlevde förintelsen" och ja, det
hörs ju på namnet vad den handlar om. Efter att ha fått transporteras hur mycket
som helst, får han i slutet av sin 'förintelseresa' åka till koncentrationslägret
Sachsenhausen som jag och min klass var och besökte när vi var i Berlin.
När han skriver att han ser ingången till Sachsenhausen och ser skylten 'Arbeit macht
frei' känns det bara så sjukt.

Tänk att jag har gått på samma mark som han gick på, att jag sett samma syn som
han såg när jag var där, att vi stått framför samma skylt. Det är verkligen en sjuk känsla.
Kan egentligen inte riktigt förklara den, bara att den känns väldigt mäktig.